"Hoppas på det bästa, räkna med det värsta". Samtidigt som jag låg och grät så hoppades jag verkligen på det bästa men var beredd på det värsta. Jag gillar ordspråk... Att min mormor, bästa vän, förebild och mitt tredje hem skulle försvinna bara sådär var jag verkligen inte beredd på nu. Jag har alltid trott och räknat med att du skulle bli gammel mormor och "tant elsa" för mina barn, men så blev det inte. 
Men samtidigt som jag sörjer, tänker jag positivt, för det finns inte så mycket mer jag kunde ha gjort. Vi hade bra kontakt- Jag var hos dig ofta, sov över hos dig, ringde till dig, tog hand om lägenheten när du var i huset, hjälpte dig om du ville ha hjälp med något och han få en vuxen-kontakt så att du inte bara var en "mormor". För för mig var du inte bara en "mormor". Jag vet att du hörde när jag pratade med dig natten innan. För det har vi läst i skolan, att hjärnan dör sist och att de kan höra vad man säger, elle hur?
Skulle nog kunna skriva hur långt som helst om hur det känns och hur mycket du faktiskt betydde....


Min fina mormor som jag aldrig kommer glömma!

- Nu ska jag försöka leva efter mormors ordspråk. "Livet går vidare"