Alltså, är det någon mer än jag som blir stressad inför livet?
- Tänk tillbaka ett år: hur såg livet ut då?
Jämför det med nu ..
- sen Tänk framåt ett år: hur ser livet ut då?

Gaaah vilken stor skillnad. Jag är nu 18 (18 18 18 18) år, har körkort och bil. Jag kommer inte ens i håg vad jag gjorde innan det? Är inte det konstigt? Jag kan inte ha gjort någonting...
Om ett år har jag tagit studenten, och åker troligentvis till Turkiet och jobbar i 5 månader. "Sen" vill jag jobba och bo i (FINA) Norge, sen plugga vidare (till massör, nån terapeut, sjukgymnast, träningsblabla eller nåtsånt). Jag vill flytta hemifrån...... jag vill göra mycket, helst allt på samma gång.

Jag vet inte vad jag vill få ut av det här inlägget. Men jag får en sån konstig känsla... när jag tänker på hur vuxen jag börjar bli (eeeh, vuxen? har aldrig kallat mig vuxen, jag är inte vuxen) ...
Men som tex efter skolan. Anna och jag gick till parkeringen, till varsina bilar, och körde iväg själva. Och Anna och jag ska undervisa HLR och förstahjälpen.. Kommer ni ihåg när ni fick sån undervisning i mellanstadiet? man trodde de var typ proffs och verkligen kunde det där, nu ska vi visa det själva? Vi har inte ens gjort det på en riktig person.
ehh..

"Ta vara på friheten, den försvinner fortare än vad du anar!!" Jo det är just det jag gör och kommer göra. Antar att det är min ursäkt till allt festande? Visst. Finns många sätt att ta vara på friheten och många sätt att leva livet på. Men just nu tycker jag det är rätt okej med fest, för jag vill inte vara en MILF som springer på statt sen bara för att jag inte han festa när jag var ung.

                                                 Jag får nästan panik. 


HALLÅ! Jag vill inte bli vuxen!!!!!!